akjohansson

Det har nu gått 2,5 månader sen du försvann, det är sjukt hur fort tiden flyger förbi.. tid är något man tror man har, men som så fort kan tas ifrån oss. det var just så jag trodde, att jag hade tid på mig att få träffa dig, så fel jag hade. tid är dyrbart och man ska ta vara på varje tillfälle man har. det är hemskt att en sån här händelse får en att inse saker och att det även för människor närmare varandra. jag sitter här och skriver till dig, med gråten i halsen, tänker tillbaka på allt vi gjort tillsammans. minns första gången du skjutsade mig på din moppe, så rädd jag var! men du visste vad du gjorde när du körde genom timmersdala på tok för fort, du hade koll på läget, hoppas jag iallafall.. eller sättet du berättade att det var just mig du var kär i, att vi inte kunde vara rakt på sak och inse att vi gillade varandra! kommer även ihåg vår första kyss, kanske inte var på det bästa stället, med tanke på att det skedde i baracken, men den har iallafall satt sig på minnet.. alla dessa småsaker som satt sig kvar.

det är konstigt att det är om nätterna som jag tänker på dig mest, även fast jag tänker på dig varje dag så finns tiden till dig alltid om natten. det är då jag är ensam, och på något sätt känner jag mig inte lika ensam om jag tänker på dig. även om det ibland är många tårar som faller så känns det skönt att tänka på dig, det innebär att du lever vidare, genom oss som fattas dig. även om vi inte till slutet stod varandra nära så saknar jag dig verkligen, speciellt ditt skratt, det var verkligen unikt.

vissa stunder känns du verkligen långt  bort, som att du håller på att falla ur minnet, det är då jag blir påmind genom tillexempel känna doften från din parfym, det är dom stunderna som är värst, när något plötsligt påmminner om dig när man inte är beredd på det.

när jag var på lunch med din mamma gav hon mig ett brev som du en gång under vårat förhållande hade skrivit, det var svårt att läsa dom raderna, jag brast. men ändå kunde jag inte hålla leendet borta, du skojade alltid till det och det var verkligen du.

det lilla ordet som betyder så mycket kommer nu att uttalas, tack. Bilderna är snart klara, ska inte dra ut på det för länge, jag lovar!