I'm here without you...
det är rörigt ikväll ska du veta.. du har skapat ett kaos efter dig, i allas tillvaro, även min. tankarna snurrar och du har lämnat ett stort tomrum.. och den eviga frågan varför.. jag slogs idag av den tanke jag länge fruktat.. om jag inte hade börjat tänka så hade vi fortfarande varit ihop, om vi fortfarande hade varit ihop hade du fortfarande varit här med oss.. jag känner skuld till detta.. ( Snälla ni som läser det här, säg inte emot mig, det spelar ingen roll vad ni säer, det är min tanke på svaret varför, och den kommer inte förändras förän jag vet varför han egentligen gjorde det..) jag vet inte vad jag ska tro annars just nu, jag vill bara veta, varför?
om 11 timmar sitter jag på mangos med din mamma och pratar om dig.. och vad ska jag säga? jag är sjukt nervös David! du vet att jag alltid har haft en sån stor respekt för din mamma, och vad ska jag säga? visst, jag är modig som ställer upp på att gå dit, men jag är livrädd, rädd för att även hon kommer tro samma sak som mig.. tänk hur din familj mår nu.. dom har ingen ning om varför du gjorde som du gjorde.. jag hoppas du sett hur starka dom har varit, för tänk hur dåligt de måste må! och det finns inget jag kan säga imorgon som får dem att känna sig bättre..
du fick en fin begravning, jag är ledsen att vi inte kunde samla fler från gamla klasen för ett farväl av dig.. men huvudsaken är väl egentligen att vi som verkligen saknar dig kom dit.. det syndes hur svårt du har gjort det för alla.. hur tänkte du? sålänge du slipper det så är det bra? tänkte du alls på dina nära och kära? jag vet att man inte bör vara arg, du fick ju som du ville.. men jag är arg, arg för att du bara gav upp! det finns så mycket hjälp man kna få om man mår dåligt.. du kunde stannat och kämpat! för du var bäst, du kunde blivit världskock, bara på at göra dina underbara mackaroner eller dn goda kladdkaka.. du hade kunnat bli polis, som du så länge ville bli, och du hade varit bäst på det med! eller innebandyproffs, alla i stöpens ibk älsakde dig, du spred en sån glädje jämt och jag var stolt över dig när jag kollade på dina matcher...
jag vet att jag inte bör prata om dig som om jag känner dig så bra... det är ju ändå ett tag sen som vi var ett par och du hann nog förändra ganska stort under den tiden som vi inte pratade så mycket.. jag hade ändå chansen att ta ett sista farväl innan du försvann, och jag hade inte tid... och tid det får man ju aldrig tillbaka.. jag ångrar mig så stort att jag inte tog vara på den tiden.. det endda jag har kvar av dig är minnen, och dom ska jag hålla hårt i!
Jag tror på liv efter döden, att du föralltid kan kolla ner på oss och se hur mycket vi tänker på dig. därför tror jag även att du på något sätt kommer se detta och se hur saknad du är! och om du ångrar dig... ja alla gör misstag, däremot får du denna gången ingen andra chans, vilket jag gärna hade gett dig!
Tänk på oss här nere lite då och då och kom ihåg, du är alltid älskad av oss... allihopa!
om 11 timmar sitter jag på mangos med din mamma och pratar om dig.. och vad ska jag säga? jag är sjukt nervös David! du vet att jag alltid har haft en sån stor respekt för din mamma, och vad ska jag säga? visst, jag är modig som ställer upp på att gå dit, men jag är livrädd, rädd för att även hon kommer tro samma sak som mig.. tänk hur din familj mår nu.. dom har ingen ning om varför du gjorde som du gjorde.. jag hoppas du sett hur starka dom har varit, för tänk hur dåligt de måste må! och det finns inget jag kan säga imorgon som får dem att känna sig bättre..
du fick en fin begravning, jag är ledsen att vi inte kunde samla fler från gamla klasen för ett farväl av dig.. men huvudsaken är väl egentligen att vi som verkligen saknar dig kom dit.. det syndes hur svårt du har gjort det för alla.. hur tänkte du? sålänge du slipper det så är det bra? tänkte du alls på dina nära och kära? jag vet att man inte bör vara arg, du fick ju som du ville.. men jag är arg, arg för att du bara gav upp! det finns så mycket hjälp man kna få om man mår dåligt.. du kunde stannat och kämpat! för du var bäst, du kunde blivit världskock, bara på at göra dina underbara mackaroner eller dn goda kladdkaka.. du hade kunnat bli polis, som du så länge ville bli, och du hade varit bäst på det med! eller innebandyproffs, alla i stöpens ibk älsakde dig, du spred en sån glädje jämt och jag var stolt över dig när jag kollade på dina matcher...
jag vet att jag inte bör prata om dig som om jag känner dig så bra... det är ju ändå ett tag sen som vi var ett par och du hann nog förändra ganska stort under den tiden som vi inte pratade så mycket.. jag hade ändå chansen att ta ett sista farväl innan du försvann, och jag hade inte tid... och tid det får man ju aldrig tillbaka.. jag ångrar mig så stort att jag inte tog vara på den tiden.. det endda jag har kvar av dig är minnen, och dom ska jag hålla hårt i!
Jag tror på liv efter döden, att du föralltid kan kolla ner på oss och se hur mycket vi tänker på dig. därför tror jag även att du på något sätt kommer se detta och se hur saknad du är! och om du ångrar dig... ja alla gör misstag, däremot får du denna gången ingen andra chans, vilket jag gärna hade gett dig!
Tänk på oss här nere lite då och då och kom ihåg, du är alltid älskad av oss... allihopa!
