akjohansson

inatt är det en sån där natt som känns värre än andra... jag hade glömt den ljuva stämman av din röst, nu är den tillbaka och ekar i mitt huvud. bilden av din blick bränner men känseln av dina fingrar mot min hud suddas med tiden ut. jag vill ha dina armar runt mig inatt, men jag antar att jag får nöja mig med min filt, den är som du: varm, mysig och skyddande.

inser att det var längesen vi pratade och jag antar att det kommer förbli en tystnad mellan oss, en tystnad som jag inte vet hur jag ska kunna bryta. det fungerar inte längre att stanna i en bubbla, förr eller senare bryter någon den.

jag såg filmer av dig och mig från sommaren, vi visste då att det inte skulle funka men ändå skrek hela min kropp och själ efter dig. nu viskar den mer, har blivit trött på att skrika, då du inte längre hör.

jag vet att jag låter patetisk, men just nu måste jag bara få skriva av mig från känslorna som väller över mig inatt. så om du också tycker att jag är patetisk, låt mig vara det för stunden, för det är såhär jag känner...

Fire from my heart..
Burning just for you..